Arbetarens hustru. Canth Minna

Arbetarens hustru - Canth Minna


Скачать книгу
så sparsam, att hon inte hade nänts äta ordentligt, för hon ämnar gifta sig nu i höst, ser ni. Hon hade sagt att hon har en fästman här i sta’n.

KATRI

      Det är troligtvis någon som har drifvit gyckel med henne.

JOHANNA

      Hvarför det?

KATRI

      Det är ju klart. Hvem skulle ta en så’n där?

LAURA

      Till på köpet som hon är zigenerska.

LISA

      Det är hon visst inte, för hennes far var en Väänönen från Tuusniemi.

LAURA

      Men modern var af zigenarslägt och lär dessutom varit en af rätta sorten. Hon kunde ju inte finna sig i att stanna hos sin man, utan rymde sin väg och tog Hopptossan med sig. Men Väänönens slägtingar for efter och tog barnet ifrån henne. Sedan hade de skamlöse zigenarne gjort trollkonster och därigenom bragt Väänönen till att supa så förskräckligt att han på några år förstörde sin gård och allting. Han söp också slutligen ihjäl sig.

JOHANNA

      Och lemnade sitt barn att ensamt och värnlöst trampa lifvets stig. Stackars Hopptossa. Kanske skulle hon likväl haft det bättre hos modern.

RISTO

      Seså, prata inga dumheter, Toppo. Jag blir aldrig i evighet rädd för hustru min, om jag också har lust att supa aldrig så mycket. Åhå, jo, det skulle se ut.

TOPPO

      Nå, nå, vi få väl se. Hvad kan du göra, om din gumma säger: Pengarna ä’ mina; du slösar inte med dem alldeles som du sjelf vill heller.

RISTO

      Hvad jag kan göra? Nå, det var också en fråga. Hvem är det som sköter förmögenheten, mannen eller hustrun? Känner du inte så pass Finlands lagar, bror lilla?

TOPPO

      Nog vet jag att lagen ger väldet åt mannen, men man ser ju att hustrurna söker att stå på sig i alla fall.

RISTO

      Ja, de spetsfundiga tör väl ha alla slags knep och konster för sig, men Johanna är inte af den sorten.

Toppo ler spefullt i det han gnolar och stoppar sin pipa

      Ja, skratta du. Liksom jag inte skulle känna Johanna. Och snart ska ni väl få se, om jag är man i huset eller om jag för ro skull bär byxor.

Går till Johanna

      När får vi något att dricka?

JOHANNA

      Snälla Katri, gå och skynda på dem där ute.

RISTO

      Och sätt fart i dem se’n. Hvad sjutton sölar de så länge för? Karlarna borde för längese’n ha fått något starkt i sig.

Katri går ut till högerJOHANNA

      Risto, tycker du inte denna begynnelse af vårt gemensamma lif är just som en solig vårmorgon?

RISTO

      Tycker du det? Herre Gud, så vacker du också är i afton. Det är riktigt en fröjd att se på dig. Och hvad du är präktigt klädd, just så som en rik brud bör vara. Jo, jag vill lofva det duger att få visa dig som sin brud.

JOHANNA

      Om bara du är nöjd, så bryr jag mig inte om någon annan. Och det är du ju, Risto?

RISTO

      Ja, det är visst och sant. Och det frågar hon om. Jag är så glad som en spelman, och kan jag vara annat när jag tänker på hur mången skulle vilja vara i mitt ställe i afton? Var säker på att det skär pojkarna i hjertat och att hvarenda en af dem tänker för sig sjelf: Fan besitta honom, som fick en så rik och vacker flicka.

JOHANNA

      Hvad bryr vi oss om dem?

RISTO

      Än smeden då? Du kan tro att han är färdig att spricka af harm, fastän han försöker dölja det. – Nå, där ha vi nu ändtligen dryckesvarorna.

Katri ställer en bricka på bordet. Risto häller i glasenKATRI

      Hvad är det flickorna sysslar med? I afton måste alla vara glada. Det är minsann inte hvar dag en så’n här fest firas.

LISA

      Vi får väl dansa i qväll, eller hur, Johanna?

JOHANNA

      Ni ska få dansa så mycket ni nå’nsin vill. Risto har bedt Hakalas Janne att ta fiolen med sig.

LISA

      Det var då riktigt roligt. Fötterna kliar redan på mig af danslust. Hör nu, skall jag visa er, hur man dansar „en gammal flicka?“ Maka åt er litet.

Dansar och sjunger halfhögt:

      „De krafla; de krafla; på glasberget krafla

      De stackars gamla flickor; de krafla om hvarann,

      :,: Ty ingen gosse, ingen gosse kan de få till man :,:“

LAURA

      Låt bli att väsnas så där. Alla ser hitåt.

LISAslutar att dansa

      Låt dem se. Hvad bryr jag mig om det?

JOHANNA

      Nej, svara du bara: När skall man väl få dansa, om inte på bröllop?

LISA

      Ser ni, nu tar Janne fram sin fiol. Nu börjar glädjen snart, och bruden skall föras främst i dansen. Åh, hvad du måtte vara lycklig i afton, Johanna.

JOHANNA

      Ja, jag har hvarken mål eller mått för min lycka i detta nu. En sådan dag som denna har jag ännu aldrig upplefvat.

LISA

      Du lyckliga menniska. När skall väl min tur komma?

JOHANNA

      När den rätta kommer, Lisa lilla, som Gud har bestämt åt dig.

LISA

      Ja, hvem vet det? Kanske ingen är bestämd åt mig.

JOHANNA

      Jo, det är det visst. Åt dig såväl som åt andra.

RISTO

      Er skål, go’ vänner. Kom och smaka på. I afton, pojkar, ska ni få dricka så mycket ni ha lust till. Jag svarar för att det skall räcka till. Se så, töm glasen i botten som jag gjorde. Så där ja. Det är lätt att fylla på igen. På mitt bröllop skall ingen kunna klaga att det dröjer för länge mellan suparna.

KATRI

      Bara de inte nu super sig alldeles fulla i afton?

JOHANNA

      Ånej. Risto förstår nog att hålla måtta.

KATRI

      Om han kommer ihåg det?

JOHANNA

      Visserligen. Det behöfver man väl inte tvifla på.

LISA

      Men vore det då så farligt, om de också skulle dricka litet? Då ä’ karlarna allra trefligast, när de ha en liten smula i hufvudet.

VAPPU

      Så tanklöst du pratar, Lisa. Om du finge en drinkare till man, så tänker jag du snart finge nog af den trefligheten.

LAURA

      Men sant är det att karlarna nu för tiden aldrig ä’ riktigt muntra annat än vid flaskan.

JOHANNA

      Det går verkligen inte an att säga så om alla. Det fins sannerligen ännu hyggliga ibland dem. Inte sant, Vappu?

RISTO

      Nu ä’ de fylda på nytt. Tag era glas, pojkar, och drick, drick duktigt. Drick tills verlden snurrar rundt för era ögon och det sjuder och susar i örona värre än i Tammerfors bomullsfabrik. Då vet ni att ni ha druckit på Ristos bröllop.

TOPPO

      Rätt taladt. Det är ett dåligt kalas, som en karl går nykter hem ifrån.

RISTO

      Och nu ska vi dansa polska. Är inte din fiol stämd ännu, Janne? Hugg i med några riktiga danstoner. Så, så där ja. Hejsan. Janne är en karl hela da’n, han. Skynda på nu, pojkar. När hvar och en tar sin, så tar jag min lilla dufva.

Går gnolande till Johanna

      „Hej hopp, min lilla sockertopp. Du och jag och Syrse-Lisa,


Скачать книгу