Grannens Lögn. Блейк Пирс
vet att det bara är ett bartenderjobb men...”
“Tja, du väl biträdande chef också, eller hur?”
“Ja. Det ansvaret skrämmer mig fortfarande.”
“Vad kul att du gillar det.”
“Visst. Hur är det med dig då? Hur är lägenheten? Gick flytten bra?”
Hon ville inte berätta för Danielle att hon hade flyttat in helt själv, så hon gav henne ett kortfattat svar - vilket hon hatade att göra. “Inte så farligt. Jag måste fortfarande packa upp, men det är skönt att vara inflyttad, förstår du vad menar?”
“Ja, men jag måste absolut komma över snart, så vi kan fira med vin och flottig mat. Hur är det med allting annat?”
“Ärligt?”
Danielle var tyst en liten stund innan hon svarade med ett: “Ojdå.”
“Jag har tänkt en del på pappa. Jag har funderat på att besöka honom.”
“Och varför i allsin dar skulle du göra det?”
“Jag önskar att jag hade ett bra svar”, sa Chloe. “Efter allt som har hänt känns det bara som att jag måste göra det. Jag vill bara försöka förstå.”
“Men Gud, Chloe. Låt det vara. Ska inte ditt nya jobb hålla dig upptagen med andra brott som måste lösas? Och jag som trodde att jag var den som inte kunde släppa det förflutna.”
“Varför blir du så upprörd?” frågade Chloe. “Om jag besöker honom...”
“För att det känns som att vi redan har slösat bort för stor del av våra liv på honom. Och jag vet att om du besöker honom, kommer någon av er att börja prata om mig och jag vill helst inte det. Jag vill inte ha med honom att göra, Chloe. Och jag önskar att du kände likadant.”
Ja, det önskar jag med, tänkte Chloe tyst för sig själv.
“Chloe, jag älskar dig, men om du vill prata mer om honom då lägger jag på.”
“Hur ser ditt schema ut på jobbet?” frågade Chloe.
“Varje kväll den här veckan, förutom lördag.”
“Jag kanske kommer förbi på fredag eftermiddag. Då förväntar jag mig att du bjuder på vad det nu är för drink som är din specialitet.”
“Då kan du inte köra hem”, sa Danielle.
“Ok.”
“Själv då? När börjar ditt nya jobb?”
“Imorgon bitti, faktiskt.”
“Mitt i veckan?” frågade Danielle.
“Det är som en orienteringsgrej. Mestadels möten och sådant den första dagen eller så.”
“Jag är glad för din skull”, sa Danielle. “Jag vet hur hårt du har jobbat för det här.”
Det var fint att höra Danielle tala så väl om hennes arbete. Inte bara det, men hon låtsades till och med vara intresserad av det.
Det uppstod en påtaglig tystnad mellan dem, som äntligen avbröts med att Danielle sa någonting som var väldigt olikt henne. “Var försiktig, Chloe. Med jobbet... med pappa... med allt det där.”
“Det ska jag”, sa Chloe, väldigt förvånad över kommentaren.
Danielle avslutade samtalet och Chloe såg sig omkring i den nya lägenheten. Det var svårt att få en känsla för stället på grund av röran, men hon kände sig redan hemma.
Inget får mig att känna mig så hemma som en underlig konversation med Danielle, tänkte hon frånvarande.
Sakta sträckte hon på ryggen och reste sig upp ur fåtöljen. Chloe gick fram till kartongen som stod närmast henne. Hon började packa upp och tänkte på hur hennes liv skulle se ut om hon inte kunde lära sig hur man fixar trasiga relationer. För när det gällde nära relationer, hade hon inte gjort så bra ifrån sig med varken sin syster, sin far eller sin före detta fästman, Steven.
Samtidigt som hon kom att tänka på Steven, hittade hon några inramade foton längst ner i kartongen. Det var totalt tre foton av henne och Steven; två var från när de just hade träffats, när de bara dejtade varandra. Men det tredje fotot hade tagits efter han hade friat till henne... efter hon hade sagt ja och nästan började gråta.
Hon samlade ihop bilderna och ställde dem på köksbänken. Hon rotade runt och hittade en papperskorg på andra sidan av rummet, bredvid madrassen. Hon tog med sig de inramade fotografierna och slängde dem i papperskorgen. Det kändes lite för bra när glaset i ramarna krossades i fallet.
Det var enkelt, tänkte hon. Det ska bli skönt att lämna det fiaskot bakom sig. Så, varför kan du inte släppa det här med pappa lika enkelt?
Hon hade inget svar på den frågan. Och det som skrämde henne allra mest var att det kändes som att hon bara kunde hitta svaret genom att prata med honom.
Med dessa tankar i huvudet kändes lägenheten tommare än tidigare och Chloe kände sig otroligt ensam. Bara tanken på det fick henne att gå till kylskåpet och öppna sex-packet hon hade köpt tidigare samma dag. Hon öppnade en flaska, lite orolig över hur otroligt gott den första klunken smakade.
Hon gjorde sitt bästa för att aktivera sig själv den eftermiddagen och långt in på kvällen; inte genom att packa upp, utan istället valde hon att gå igenom alla kartonger noggrant, en i taget, och bestämma vad hon verkligen behövde. Debatt-trofén från gymnasiet åkte ner i soporna. cd:n med Fiona Apple, som hon hade lyssnat på när hon förlorade sin oskuld första året på gymnasiet, behöll hon.
Alla bilder av hennes pappa åkte ner i soporna. Först gjorde det lite ont att slänga dem, men när hon var inne på sin fjärde öl, gick det lite lättare.
Hon gick igenom två kartonger... och hade säkert gått igenom minst en till om hon inte hade gått fram till kylen och sett att hon på något vis hade lyckats dricka upp hela sex-packet. Hon kollade på ugnsklockan och flämtade till lite när hon såg hur mycket den var.
Klockan var 00:45 på natten. Nu kommer jag verkligen vara utvilad första dagen på jobbet, tänkte hon.
Men det värsta var att hon kände sig mer upprörd över att ölen hade tagit slut, än att hon inte skulle vakna pigg och fräsch första dagen på FBI. Hon borstade tänderna och kastade sig i sängen. Rummet snurrade lite och plötsligt insåg hon att det hon egentligen hade försökt göra hela kvällen var att radera alla minnen av sin pappa, och därmed sin koppling till honom.
KAPITEL TVÅ
Chloe var inte säker på vad hon hade förväntat sig när hon klev in på FBI:s högkvarter följande morgon. Men hon hade absolut inte förväntat sig att bli välkomnad av en äldre agent i lobbyn. Hon såg att han lade märke till henne när hon kom in och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till när han gick raka vägen fram till henne. Ett ögonblick tänkte hon att det var Agent Greene, mannen som hade varit hennes instruktör och partner i utredningen som hade lett till att hon äntligen hade fått veta sanningen om sin pappa.
Men när hon kunde se hans ansikte mer ordentligt insåg hon att det var en helt annan man. Han hade ett hårdare utseende, som om han var gjord av sten, med hårt åtstramande läppar.
“Chloe Fine?” frågade agenten.
“Ja?”
“Direktör Johnson skulle vilja tala med dig innan orienteringen.”
Hon kände sig både uppspelt och skrämd på samma gång. Direktör Johnson hade gjort ett undantag för hennes skull när hon hade jobbat ihop med Greene. Hade han ångrat sig? Kanske hade hennes handlingar i förra utredningen